Dagsform: Början är fortfarande oerhört snygg. Det känns lyxigt. Beyonce. Skitsnyggt. Men så fort Lina börjar vingla ned för trappan så tycker jag det tappar lite i lyxighet, och det är fanimej en gåta att man mot slutet lyckas få fyra, skitsnygga husdansare att kännas som dansarna i Carolas Evighet 2006. Det är som om numret är en bakåtgående schlager-tidsmaskin.
Ändrat sedan igår: Lina har bytt kläder. Manteln är kvar, men nu är det rosa. Annars känns allt ganska samma.
Vykort: Berättar att hon firar 20 år som artist och till tonerna av Blame it on the Disco berättar hon om att Alcazar inte finns längre. Sen pratar Lina om att vara mamma och om att jobba tillsammans och att inkludera istället för att exkludera.
Färgskala: Gult. Rosa. Varmt. Och dansarna har rostbrunt. ROSTBRUNT? det var längesedan i Mello.
Redan sagts en gång för mycket:
Om bidraget var en drink: Ett glas rosé-bubbel. Prosecco.
Kunde tävlat i Eurovision för…: Tyskland
