Först! Ni har väl INTE missat vår speeddejt med Hanna & Liamoo som vi la upp i bloggen i morse? I så fall hoppar ni genast HIT! Så.
Först. Vilken jävla STJÄRNA Hanna Ferm är. Världsklass. Jag är helt golvad.
Sen vet alla som följde oss förra året jag (vi) även älskar Liamoo, och han är precis lika grym som vanligt.
Äsch. Jag säger det direkt.
Det här är förmodligen årets vinnare.
Låten är bra, men den växer enormt när man ser – och kanske framförallt hör – den här duon live.
De är klasser bättre än det mesta annat. De har en stjärnkvalité som bränner.
Numret däremot. Alltså. Det må ju vara skapat av våra stora favoriter Zain & Dennis, och man anar kanske tanken därbakom, men på torsdagsrepet känns det mest som de där gamla Lionheart-skynkena som det där gamla bolaget alltid, alltid använde (när de smäller på orange ljus mot slutet och det börjar fladdra skriker tre av oss Mahan Moin)! Det blir dessutom härligt repetitions-fnissigt när det ena duschdraperiet/plastfolie-stycket bestämmer sig för att slå in Liamoo som en picknick-baugette den sista minuten.
Det hela känns så… Billigt. Som ett stort ”jaha”? Vilket ju är synd på så rara ärtor. Som om de står vid en husrenovering och är kära i varandra, men får inte komma in för stambytet är inte klart i deras nya gemensamma lägenhet ännu. Numret liksom kämpar EMOT paret istället för att lyfta dem.
Men det är alltså bara numret.
Låten och duon är fortfarande så jävla Tel Aviv-värdigt och skulle kunna stå rakt upp och ned utan all den där byggplatsen/duschdraperiet/smörgåspappret och ändå välta hela Malmö.
Fan vad jag tycker detta är bra.
When in doubt. Sätt bara kameran på Hanna. QUEEN!
Och Dennis och Zain har räddat saker förut. Förra året höll Mendez på att försvinna i ett fisknät. De har två dagar på sig. Och sedan tre veckor. Och sedan två månader.
Menar ni allvar med att ni gillar den här? Det finns ju ingen låt! Liam står bara och ser snygg ut medan tjejen vad hon nu heter bara gapar loss. Så jäkla tråkigt radioskval så det finns inte…