Första repetitionen: Nano

Mello är tillbaka! Vi är tillbaka! Allt är som vanligt!
Eller okej, röstningssystemet är annorlunda, men annars är allt som vanligt!
Och OK, SVT är GALET sena i schemat och vi lär får sitta här hela natten.
Men annars är allt som vanligt.

OCH! Ni kan redan lyssna på klipp från låtarna här!

Först ut på årets scen (som ser lika stor ut som vanligt, men med en gigantisk Stargate) är Nano. Succétvåan från 2017 (och folkets favorit det året).

Nano kör med det sk. ”Statements-tricket”. Det innebär att ni hemma i TV-soffan ser en massa barn på scen (”yngre versioner” av både Nano och gospelkören) men att de egentligen bara finns på de förinspelade skärmarna. Snyggt. Även om någon borde dragit med de där kidsen till RuPaul, för de skulle vara rökta om de var tvungna att läppsynka (OK, mima) för sina liv. Sen kan jag tycka att det här introverta, mörka, distanserade är lite trist när man har det här gigantiska scenbygget att leka med. Men det är ju jag.

Annars är det här en riktigt snygg uppdatering av Hold On. Samma låt fast mera Mello, mera drama, mera….snyggt helt enkelt. Det här är precis vad folk förväntar sig av Nano 2.0 och de kommer garanterat rösta det till final. Och helt rättvist. Det är en bra låt. Den är dessutom nästan ännu bättre live i arenan med det där beatet pulserande ned i stolarna och med den där grymma kören med bland andra Britta Bergström (typ Sveriges bästa kör-röst). MEN. För mig luktar det inte vinnare. Det är mera som när Ace Wilder kom tillbaka med Don’t Worry. Det är allt vad man vill ha och förväntar sig – men nyhetens behag är borta så man kommer inte hålla det som sin vinnare mot slutet.

Och. Sången satt väl inte helt hundra idag. Undra om Nano också var uppe till 6.00 som vi?