Mellovecka 5 – En liten krönika inför finalen 2018

Vi måste prata om att vi har en final i Melodifestivalen 2018!

Faktum är ju att finalen faktiskt blev precis som jag ville när det gäller Andra Chansen-bidragen, och jag fortsätter ju att hävda med en dåres envishet att det ÄR en riktigt bra final. Vi är ljusår från 2013, och till skillnad från förra året så finns här inte (i mina öron) en massa onödigigheter som Her Kiss, We Are Your Tomorrow, Building It Up, I Don’t Give A och Gotta Thing About You. Årets avslutningslåt är långt mycket mera Hasse Andersson än Owe Thörnkvist, Samir & Viktor har en Spotify-etta med sin bästa låt i tävlingen någonsin, och åtta av bidragen ligger topp 20 (alla topp 40).

Däremot kan jag såklart se att det för andra året i rad saknas en tydlig favorit, men det här med en otydlig frontrunner kan man ju också ta på lite på olika sätt. Antingen tänker man att det då blir orimligt spännande eller så ser man det som att Sverige inte heller i år har en Eurovision-vinnare i startfältet (jag får nog erkänna att jag är lite båda samtidigt).

Att vi däremot inte skulle ha en enda kandidat som är en möjlig topp tio-kandidat, eller ens en säker kvalificerare, är bara dumheter. Då har man varken kollat in konkurrensen, eller vet hur det brukar se ut i Eurovision. Jag säger inte att vi har tolv sådana bidrag i finalen (vilket land har det, det räcker ju egentligen med en) men de finns. Flera stycken.

Frågan är då varför så många, långt, långt fler än vanligt, i de forum och filterbubblor jag vanligen rör mig, tycker det är så vansinnigt dåliga låtar i år?

Min absolut främsta förklaring är någonting som vi ältat i veckor nu: Innehållet i programmet.

Som en värsta sortens bad influencer har Sunil Munshi & Co brutit ned och förstört allting positivt med årets program, och självklart färgas folks engagemang och uppfattning om låtarna av det också. Detta har hänt tidigare (2011 är mitt tydligaste exempel på ett år där det gnälldes och gnälldes, men där låtarna var grymma och innehållet, så här i backspegeln, faktiskt var helt okej) men i år är programmet så långt nere i botten och kravlar (Alltså på riktigt, den där introtävlingen direkt hämtad från nittiotalets reklamradio?? Och allt det där JÄVLA glittret?? Eller mimandet till helt omotiverade poplåtar?? Vad-i-fucking-helvete-är-det-här? Det är sämre än ungefär alla uppvärmningsakter vi sett i arenan genom åren. Får nån ens betalt för att hitta på det??) att hatet på låtarna verkar ha slagit i taket av bara farten.

Men är det bara innehållet då, eller är det något annat också? Om vi skalar bort det vanliga “det här är det sämsta året någonsin”-tjafset (jag har gått in och kollat kommentarer i bloggen – vi har hört det exakt precis varje år av någon sedan vi började göra detta 2007) och samtidigt tänker att inte ALLA vettiga människor kan ha gett upp om allt bara pga av Monster-Munshi, så känns det ändå som om “folk” i mina bubblor saknar något.

Eftersom jag själv, som sagt, tycker det är en toppenfinal, och eftersom många av bidragen går som tåget på Spotify ( = människor utanför mina bubblor verkar lyssna och älska låtarna) så är det klurigt att försöka lista ut vart den gyllene skon klämmer. Låt mig dock testa två teorier så får ni väl feedbacka om ni tror jag är helt ute och cyklar.

Först: Vi har en väldigt hög lägstanivå, men möjligen en lägre högstanivå än vi brukar (och egentligen är ju det sista det enda som räknas – har man en Euphoria kan man ju egentligen ha 11 stycken Stark i final). Men jag behöver inte plocka upp orimliga år som Måns eller Loreen/Danny för att förklara min poäng här. Jag tror nämligen inte det som saknas är en Eurovisionvinnare, eller förlåt, något som folk uppfattar som en Eurovision-vinnare.

Det jag tror saknats i år är en Sanna eller en Nano eller Frans. Någon man redan känner som överträffar alla ens förväntningar eller någon man får lära känna och som slår igenom stort.

I år känns det på något sätt som att den generella uppfattning är att alla, eller i alla fall många, snarare underpresterat, och det tror jag inverkar på den generella uppfattningen. Det kvittar för många att Mariette har en toppenlåt – är den inte bättre än hennes tidigare så är den en besvikelse. Kan inte Mendez sjunga kvittar det att låten har en av decenniets bästa refränger. Och det kvittar att Dotter har en fantastisk låt om inte publiken lär känna henne och får en första kontakt genom numret. Då blir det bara vi som träffat henne nedanför scenen som fattar vilken härlig tjej och fantastisk artist det är.

Min andra teori är att Melodifestivalen numera är så duktig på att låta som musik gör utanför festivalen, att man ibland glömmer bort att Spotifys toppskikt inte är skapat för att tävla med. En bra låt är en bra låt, men man ska inte glömma att de flesta stora radiohits är låtar som man kanske inte tokälskar på första lyssningen, men som sen växer och växer och växer (och tillslut så har man streamat Shape of You 1,5 miljarder gånger).

I Melodifestivalen (och även Eurovision för de flesta som kollar) har låtarna inte den chansen. Speciellt sedan det där hjärtat kom farande så har de ungefär en vers och en refräng på sig, innan människor tänker flipp eller flopp. Man kan alltid fixa upp en inte-så-direkt-radiohit med ett smashing nummer (Benjamin!) men har man inte de pengarna eller den talangen, så finns det risk att riktigt bra låtar far över huvudet på människor som kanske aldrig kollat upp vad som ligger i toppen på Spotifys Topp 50 eller lyssnat på andra radiokanaler än P1, och därför inte är beredda på drops, midtempo, instrumentala beats-refränger och swoosh-synthar? Och många, många ESC/Mello-fans började kanske en gång älska de här programmen bara för att de där kunde få alternativ till musiken de hörde överallt annars?

Vad tror ni? Kan det ligga något i det?

Men som sagt: Jag tycker vi har en riktigt bra final på lördag och jag är så SJUKT spänd på vilken låt internationella juryn kommer välja som vinnare åt oss.

För att appen helt kommer smeta ut folkets chans att välja en vinnare (för andra året i rad) när det saknas en ordentlig front-runner det har ni väl alla koll på vid det här laget? Men det tror jag kanske vi måste prata om nästa vecka.