Dags för Krista Siegfrieds, Schlagerprofilernas finska favorit som har mera (positiv) energi än ett koffeinfyllt kärleksbarn mellan Linda Bengtzing och en Duracell-kanin.
I år ställer Krista upp med någon form av klubbig Melodifestivalvariant av Maggio/Henriksson/Linnros-soundet (ni vet jag menar hoppas jag) som det inte är något större fel på, men jag tycker inte heller att den når ända fram (jag var ju ett STORT fan av Faller). Jag vet inte riktigt vad det är med den som gör att jag inte kan tycka mer om den än jag gör, men jag tycker liksom inte riktigt den hänger ihop. Alltså inte på samma märkliga sätt som Jasmin Karas ihopkok, utan den når bara inte ändra fram.
Trist, för Krista förtjänar verkligen en riktig brakhit och jag älskar hennes höga ambitioner med ett snyggt, sexigt dansnummer och härliga kalejdoskop-effekter på skärmarna. Hon är verkligen den typen av artist som den här tävlingen alltid behöver: snygga poptjejer som sjunger på svenska. Men hon är också en artist som akut behöver en Mello-dunderhit. Vem ringer Fredrik Kempe eller G:son?
Nu får vi nog i stället dela ut årets Velvet-stipendium till Krista… Ni vet en artist som vi verkligen gillar år efter år, men som inte riktigt lyckas att ta sig till final.
PS. Krista kom just fram och frågade vad det kostade för oss journalister om vi skrev att låten lyfter med numret. Haha. LUGN, Krista. Låten lyfter med numret. Det kan jag skriva gratis!
Ska bli så spännande att se Krista på lördag! Jag hoppas så att hon kommer sjunga på sin härliga finlandssvenska. Märker man att det är samma koregraf som för Ace?
Hon sjunger på rikssvenska tyvärr. Njae, det är snyggt dansigt men påminner inte om Ace.
Nä, det är tyvärr ingen finlandssvenska vad jag kunde höra. 🙁