När hela scenen kantas av sexton facklor och det brinner på LED-skärmarna så vet man att det är dags för Roger Pontare…
Jajamensan! Roger, som nu mera skaffat ett gigantiskt jultomteskägg, har med alla sina klassiska attribut här. Det är schamaner, renbjällror och barnkör på backtracken, en knotig pinne (kombinerad käpp och fackla) som ställs i ett litet ställ, berg och eld och ”djupt i mitt bröst” i texten, och så klart mängder av eld och knäböj med hand höjd mot himmelen på scen.
Däremot så är låten långt mycket mera en uppföljare till Kalle Moraeus Underbart från 2010 än vad den är När vindarna viskar mitt namn eller Silverland. En inte alls helt oäven låt, även om den kanske känns lite daterad i den här förpackningen. Nu blir den ju mera old school nittiotals-Melodifestival än folkmusik.
På ett sätt skulle jag ändå bli väldigt glad om det gick bra för Roger och Himmel och Hav på lördag. Någon av de här gamla klassiska MF-artisterna behöver snart börja fungera, för annars så kommer vi få 28 Spotify-låtar direkt från Idol-fabriken nästa år, och även om det säkert skulle vara 28-låtar jag skulle älska, så skulle det vara trist som fan och förödande för festivalen.
Samtidigt så… Nja. Jag tror kanske inte det blir just det här som blir den räddningen heller. Jag har svårt att se det här i topp fyra just nu.
Men G:son är fan aldrig dålig. Det ska man inte glömma.
Dagens Göteborgsvits: ”Varför får inte Lisa Ajax sjunga f-ordet när Roger får ha en FACK-la!”
