Eurovisionrepetitioner – Dag 7

Efter en dag på ABBA-muséet igår (då hela semi två repade för andra gången – se alla klippen därifrån här) så är jag tillbaka i pressrummet. Idag blir det första gången jag ser Big5 och Sverige och där är ju typ tre av mina absoluta favoriter så jag kommer helt ignorera att jag är bakis med halsont… Nu KÖR vi!

SVERIGE
YES!! Alltså. Jag hade lite glömt bort hur bra det här är. På riktigt. Hur det bryter av mot allt annat. Hur charmig Frans är när han han får till blicken in i kameran. När allt annat är stort och blått med en liten artist på en jättejättescen så spelar Sverige i ett helt annat mycket varmare, intimare universum. Jag får erkänna att allt hat från fansen de senaste månaderna lite fått mig att tappa hoppet för oss. Tänka att ”OK, vi kommer väl nånstans 10-20, då”. Nu tror jag vi LÄTT är topp tio. Och inte bara av nationalistisk yra, utan helt enkelt för att det sticker ut på precis alla de sätt som man ska. Bra låt. Snygg snubbe. Härligt nummer. Bra jobbat alla!

FRANKRIKE
Efter Frans blir det France. Frankrike har en av årets bästa låtar och möjligen årets absolut snyggaste scen. Alltså WOW! Amir är charmig som få, men…han är tyvärr ingen stor scenpersonlighet. Han missar kameror. Sjunger sådär (lyckligtvis finns Snygg-Lars där och körar i kulissen). Känns lite ”slarvig”. Ofokuserad. Utan närvaro. Lufsar mest omkring. Äger inte det skitsnygga nummer han kastats in i. Känns mera som han vill vara ”live” än TV. Hmm. Dumt. Missförstå mig inte. Det är helt okej. Absolut. Men vinnar-vibben finns inte här. Alls. Tyvärr. Hoppas han skärper till sig tills finalen. För det här är SÅ värt en bra placering egentligen. Kom igen nu, Frankrike.

SPANIEN
Har ni sett spanjorskans video? Där hon dansar i en tunnel i Stockholm och ramlar och musiken stannar? Det där är numera med i numret… Hon ramlar alltså, musiken tystnar och allt blir svart…och sedan sjunger hon från golvet. Hm. OK. Annars är numret i stort sett Barei och fyra körtjejer (med märkligt låg energi) och så det där (ganska fåniga) danssteget som alla också gör i videon. Njae. Jo, det här är väl också helt okej, men jag tycker det är en axelryckning och det kommer inte vara med och slåss i toppen.

TYSKLAND
”Här finns ju INGENTING som inte skriker sistaplats!” säger en vän på bordet bredvid. Så sant. Tänk om Tjorven rökte på, gick vilse i hash-dimmorna, ramlade ner i en varuautomat med leksaker och sen vandrade ut i en spökskog. Typ. VEM ska rösta på det här? Vad har hänt med Tyskland som var så på gång efter Lenas vinst? Det här är ju SÅ blekt. ”Blir det Tyskland nästa år?” säger någon på skämt. ”Jo, det kan det säkert bli, men i så fall inte på grund av den här låten!” svarar min vän klurigt. Så sant igen. Ska tävlingen till Tyskland nästa år så får de hoppas på Australien. Inte på Jamie-Lee Kriewitz.

ITALIEN
Åååååh, vad jag älskar det här! Årets absolut bästa låt i mina öron har fått en fantastiskt lekfullt, varmt och färgglatt nummer där ljuvliga Francesca Michielin står på en liten ö i en sjö med ballonger, blommor och grejer runtomkring sig. I rutan poppar det upp ”handritade” hjärtan och moln och bakom henne reser sig ett stort grönt träd. Det kunde blivit fånigt, men det blir istället väldigt härligt och nästan gripande. Francesca är dessutom superbra med riktigt fin närvaro i kameran. Jag skulle inte räkna ut Italien helt ännu. Heja, heja! Missa dessutom inte att hon behållit sina regnbågsfärgade band på mikrofonen – en symbol flera av artisterna hade i San Remo-festivalen för att stöjda kampen för homosexuellas rätt att gifta sig.

STORBRITANNIEN
Det är inget större fel på Joe & Jake, de är ganska charmiga, och låten är helt okej. Numret är grabbarna rakt upp och ned mellan två trummisar på varsitt podie, och på backdropen syns alla selfies grabbarna tagit (och som deras fans skickat in) – bland annat en från när de var med i Graham Nortons talkshow där även Meryl Streep skymtar förbi för första gången på en ESC-scen. Det här helt okej, speciellt om man ser till var britterna skickat de senaste åren, och grabbarna har en härlig bromance-vibb, men jag skulle bli mycket förvånad om det lyckas klättra förbi 20-platsen nästa lördag.

Sådärja. Det var Big5 och Sverige.
Nu ska jag hem och ladda för röda mattan! Vi hörs!