Molly Sandén – Första Repetitionen

Sist ut i år (och tävlingens tredje Molly): Molly Sandén!

Låten och jag är fortfarande inte på den nivån att vi kommer att åka på semester tillsammans. Den är snygg som fan, väldigt radio och refrängen sitter på första lyssningen – men den bränner kanske sitt krut lite för snabbt för att jag ska bli så knockad som jag vill bli av en framtida Eurovision-kandidat.

Det betyder inte att den inte är bra, dock. Det finns något filmiskt över den som jag gillar stenhårt.

Numret bygger på tungrök, en hel hög med fläktar (typ 14-15 stycken), vita tygstycken och arty dans. Väldigt snyggt, klasskillnader mot det mesta det vi sett det här året, även om jag inte blir blåst av stolen av originalitet (kanske är jag för bortskämd i de här sammanhangen).

Molly däremot är ju en klass för sig.
Så’n stjärna.
Strålar.
Äger.
Förmedlar.
Lyfter allting sju trappor.

Så självklart kommer Molly gå till final på lördag (som paket är det klasskillnad denna veckan) och visst är hon en kandidat till slutsegern – och visst vore det superkonstigt, men ändå lite humoristiskt, om vi i slutändan ännu en gång (när vi har ESC på hemmplan) skickar en låt som har ”Yooooooooooou” som refräng och en massa arty dansare som nummer. Jag är säker på att det skulle fungera utmärkt där ännu en gång!

Men jag skulle inte just NU säga att vi snackar Måns-terförsprång till de andra kandidaterna i finalen. Men i Gävle är en finalplats för Molly lika trolig som att bocken kommer brinna ner till jul.