Dags för deltävlingens grand ol’ ladies – Patrik Isaksson, Tommy Nilsson & Uno Svenningsson.
Vidhåller min observation från igår. Det här bidraget är så nära en svensk Željko Joksimović vi kommer att komma. Och det gör faktiskt ingenting. Tvärtom. Att den här trion och deras låt tar sig själva på riktigt stort allvar är nästan bara skönt med Ravaillacz i bakhuvudet.
De tre herrarna börjar på olika platser i lokalen. Rakt upp och ned. Inga krusiduller. Tommy i folkhavet, Uno på scen och Patrik uppe i greenroom. Sedan vandrar de mot scenen under låten för att mötas mot slutet. Sitter nästan bara och väntar på en kvinna med fiol och nå’n gubbe i lång rock med en flöjtvariant. Tre lyktor med glödlampor får vi ändå i ena hörnet.
Jag tar tillbaka mitt initiala totala motstånd mot det här. Som dagen har utvecklats så är det här också en kontender till topp fyra. Fan, kan man inte nånstans dessutom se ett löp med Isa och dessa tre herrar? Eller har jag bara drömt det? Lite utav en mardröm. Men ändå. Njae. Med pistolen mot huvudet: Femma? Eller? Fan. SÅ svårbedömt.
Kunde Tommy gå till final med Jag tror på människan så.. : /