En liten krönika om träd.

Livet är som ett träd sjöng Vicki Benckert 1984.
Livet är en schlager bestämde Jonas Gardell 2000.
Ser man matematiskt på det där så borde alltså en schlager också vara ett träd – och aldrig har det stämt så bra som i Eurovision Song Contest 2015.

Minst nio länder av 40 har bestämt sig för att just träd är vad man ska ha på den stora LED-skärmen bakom sin artist i år. Det betyder alltså att i nästan en fjärdedel av alla de nummer ni kommer få se från scenen här i Wien så dyker det upp rötter, stam, grenar, kvistar, bark och löv. Från Azerbajdzjans spöklika vargskog, via Ungerns träd byggt av vapen, till Armenierna som ju är någon form av trädpionjärer i tävlingen (de har sedan de gick med i tävlingen nästan alltid haft med sin nationella symbol aprikosträdet på något sätt). Det finns också mera random träd hos Polen, Irland och Spanien, och väldigt snabbt förbiskymtande träd (sekundär-träd) som hos Rumänien. Faktum är att jag inte i siffran ovan inte heller räknat med Makedonien som bara har fallande löv utan själva trädet. Rimligt när låten heter Autumn Leaves – men de borde ju å andra sidan också vara de mest självskrivna att trycka in hela växten under de där tre minuterna.

Vad beror denna plötsliga trädbesatthet på då? Snygga rent estetiskt? Symbol för livet? Kanske. Jag skulle nog skylla det, precis som på det plötsliga överskottet på duetter i tävlingen, på Nederländerna förra året. De hade en fantastisk låt, men utan den snygga motorvägen på golvet och den rena LED-idén med det vita växande trädet bakom, så hade den lätt kunnat passera obemärkt förbi. Det gjorde den som bekant inte nu.

Faktum är att anledningen till att vi saknar några härliga crazy-nummer i tävlingen i år (tänk Polens tuttar och Rumäniens cirkelsynt ifjol) förmodligen beror på att de tre numren i topp ifjol var stilrena och genomtänkta. Sedan lyckas kanske inte alla med att genomföra det, eller helt enkelt har olika idéer om vad som är ”stilrent” och ”genomtänkt”, men det är ju en annan historia.

Jag kan tycka att man i alldeles för många fall bara tänkt ”Oh, en STOR härlig LED – nu gör vi en film och kör bakom som ser ASFET ut och så vinner vi”. Sedan står artisten där och ser ut som en myra framför ett stort jävla träd och i närbild är ser man bara huvudet och tre pixlar av bark.

Nä, jag kan inte låta bli att påminna er om en av de krönikor jag störde mig mest på under förra årets Eurovision. Jan-Olov Andersson skrev en text i Aftonbladet om att Sverige aldrig, aldrig kunde vinna för att vi hade ett så tråkigt nummer. Sanna utnyttjade ju inte den enorma LED-kuben i Köpenhamn som så många andra gjorde – alltså skulle hon aldrig vinna. Att det var precis DET som fick numret att stå ut verkar inte ha passerat JOAs skalle, men jag undrar om han efteråt reflekterade över att den mesta LED-användaren av alla i Köpenhamn (Aram MP3) hamnade efter Sanna…

Nåväl. I år har vi kanske tävlingen absolut häftigaste nummer, men återigen beror det inte på LED:arna. Vi har en tydlig idé som känns ny och fräsch, och alla kommer komma i håg Heroes vilket startnummer vi än får. Och då är Måns Zelmerlöw ändå en specialeffekt i sig.

Och dessutom har vi inget träd. Det kan kanske avgöra.