QX Betygen!

Tredje deltävlingen och här hittar vi två tänkbara vinnare och får ett trist program

Japp, två av de låtar som antagligen går vidare till final i kväll kommer antagligen att vinna hela rasket. Men mer om det i betygssektionen.
Efter två sköna veckor med habila program och riktigt kul sketcher och inslag får vi bara en sketch som är kul (Sanna som river sin good girl-image är alltid kul). Resten av programmet är på gränsen till dåligt. Sanna och Robin är fortsatt bra men innehållet är inte mycket att skratta åt.
Ett urtrist mellanaktsnummer med Kalle Moraeus, en konstig öppning med Sanna och Robin som går igenom massor med folk bakom kulisserna, och husdansare och kören som kör ett alldeles för långt nummer ihop med Sanna och Robin. Nej, detta var verkligen en mellanvecka innehållsmässigt.

I Startfältet möter vi däremot som sagt riktig dynamit. Både Kristin Amparos megaballad I See You och Jon Henrik Fjällgrens mäktiga jojk kommer att ha goda chanser att ta hem Melodifestivalen 2015. Så, betygen:

Ellen Bendiktsson ”Insomnia”
QX QX
Ronny: Jag begriper mig verkligen inte på det här. Det finns element i den här suggestiva electropoplåten som är fantastiska, men helheten lämnar så mycket att önska. Den tar liksom aldrig fart, utan puttrar bara på i tre minuter som en slags sämre Euphoria-kopia. Hade hela låten varit som det fantastiska ABBA-aktiga parti som kommer 1:05 in i låten, så hade jag älskat det här. Nu blir jag bara irriterad över att en så pass talangfull tjej som Ellen inte schlageråtervänder med något bättre.

QX QX
Ken: Ellen Benediktsons stilbyte från förra årets oskyldiga balladflicka till årets korsettklädda BDSM-party är rätt kul, men låten får jag inget riktigt grepp om. Vi var lovade elektro och Depeche Mode, men istället fick vi musikal och TATU… Tänk vad bra det kunde blivit om Ellen istället hade tävlat med en riktigt härlig elektronisk popdänga här, och satsat på att bli en svensk Margaret Berger istället för en dito Sarah Brightman? EN liten besvikelse. Och förmodligen chanslöst i kväll.

Calle Johansson ”För din skull”
QX QX QX
Ronny: Jag gillar den här glada Oscar Linnros goes solskensschlager, men Calles orutin är inte helt lätt att få fason på när det väl gäller. Men låten är härlig och jag hoppas den delvis G:son-skrivna dängan får ett liv på radio.

QX QX
Ken: Det är synd att Svensktoppen Nästa-Kalle är två meter osäkerhet på scen, för det är en riktigt härlig G:son-fierad Maggio/Linnros-trall han har fått i present. Det är glatt, det är somrigt och det hade till och med kunnat utmana om en Andra Chansen-plats om inte det hela andats så mycket lokalradiotalangjakt och känts så otroligt mycket skolrevy.

Andreas Weise ”Bring Out The Fire”
QX
Ronny: Jag har tidigare flaggat för att det här verkligen inte är min låt. Bredbent Robbie Williams blåsig pop är verkligen inte min påse, och ihop med en iskall Weise så blir resultatet ännu värre. Han är säkert en skön snubbe men han utstrålar verkligen ingen som helst värme eller likeabilitet. Det känns nästan som att han inte tycker om låten han tävlar med, och då blir resultatet ännu kallare.

QX

Ken: Det roligaste jag kan komma på att skriva om det här? Att ”bara i Melodifestivalen kommer Kalle före Weise”, typ? Andreas vill vara Robbie Williams eller Olly Murs, men då han saknar de gossarnas charm och glimt i ögat känns det hela mer som ett drygt företagsgig i någon förort, eller, i sina bästa stunder, en kväll på Ladies Night. Många verkar dock gilla det, och på tal om Ladies Night så vann ju faktiskt Martin Stenmarck hela tjottaballongen med ett liknande nummer för tio år sedan, så självklart är det inte chanslöst. Mig går dock denna tjatiga låt helt förbi, och jag kommer sura rejält om det går vidare.

Andreas Johnson ”Living to Die”
QX QX
Ronny: Fem gånger har han deltagit so far och det har blivit minst Andra Chansen. Och det tror jag det blir nu med. Låten är en snyggt dramatisk midtempoballad a´la Bond. Men den står och stampar, lite, och det blir bara snyggt och fint, aldrig berörande.

QX QX QX
Ken: Andreas sjätte bidrag i Melodifestivalen är utan tvekan ett av hans snyggaste. Denna subtila, filmiska ballad, som är det mest kontemporära han ställt upp med, kan dock möjligen falla på att den är mer än grower än en shower. Borde ändå ha en rättvis chans att knipa en av AC-platserna.
Isa Don´t Stop.

Isa ”Dont Stop”
 QX QX
Ronny: Älskar Isas look, attityd och röst. Äntligen en poptjej som bara går in och levererar. Men fasiken, låten lite i tjatigaste laget. Jag önskar att den vore allt den önskar att vara. Taylor Swift blev en stjärna genom oklanderligt material, det skulle jag vilja upplysa folket som jobbar med Isa om. Men jag ser otroligt gärna att hon kommer tillbaka till Melodifestivalen med en riktig smash. Trots min skepsis mot låten så tror jag att det blir AC. Det är färgglatt och svänger fint och barnrösterna hamnar nog här.

QX QX QX QX
Ken: Det närmaste Billboard-listan Melodifestivalen kommer i år; låten påminner inte så lite om Taylor Swifts Shake It Off, 16-åriga Isas självsäkra attityd känns härligt amerikanskt Ariana Grande-proffsig och numret känns som det plockats från valfritt musikprogram på Nickelodeon. En av mina favoriter denna veckan, och jag hoppas det är här barnen kommer lägga sina röster i kväll så Isa får fortsätta vidare i tävlingen.

Kristin Amparo ”I See You”
QX QX QX QX QX

Ronny: David Kreuger & Fredrik Kempe levererade Undo i fjol. Och även detta år bjuder de oss på tävlingens vackraste ballad. I See You blir fullkomligt magisk i Kristin Amparos strupe och hon verkligen leker fram tonerna. Låten är ljuvlig och växer sig supermäktig mot den tredje minuten. Jag är stensäker på en finalbiljett och den kommer garanterat att placera sig i topp där. Kanske till och med vinner allt…

QX QX QX QX QX
Ken: Är det verkligen möjligt att Sverige för andra året i rad kommer skicka en suverän sångerska med en mäktig ballad signerad Kempe & Kreuger till Eurovision? Jag skulle inte bli förvånad. I See You är dock långt i från en Undo 2, utan har istället ett starkare släktskap med Sarah Dawn Finers mäktiga Melodifestivalbidrag. Kristin Amparo är fullständigt lysande, innerlig, äkta, närvarande och kommer i kväll få sitt stora genombrott (trots att hon ju sjöng på en av förra årets största hits). Allt annat än rakt till final vore en skandal av Moving On-proportioner.

Jon Henrik Fjällgren Jag är fri (Manne Laem Frijje)
QX QX QX QX QX
Ronny: Och där kom den. Låten som ger mig de där rysningarna som jag får vartannat år i Melodifestivalen. Jag är så fruktansvärt kär i dom här tre minuterna och Jon Henriks vemodiga jojk rör mig till tårar. Numret är superfint och även om det händer mycket (flygande änglakör, trumslagarkille och dansande samepar), så blir det aldrig rörigt. Jag önskar så att Sverige öppnar sina hjärtan och hjärtröstar det här rakt in i final. Och jag skulle så gärna se detta i Wien. Hade det funnits sex QX hade jag gett det.

QX QX QX QX
Ken: Jag gillar Jon Henrik. Snygg som fan, cool som få och han och jojken är det enda som känns på riktigt för mig i det här numret. Allt det andra runt omkring; kvinnorna i taket som är norrsken, det dansande paret vid elden, trädet, känns som om någon tagit i från tårna för att verkligen visa hur samiskt detta är. Låten är en rätt fin variant av det Enigma gjorde på nittiotalet (med en liten Kent-slinga) men jag tror inte det är något jag skulle sätta på i mina lurar privat. Tycker ändå att det borde gå direkt till final i kväll – och det skulle vara rätt kul om det gick och vann också.