*KLAPP! KLAPP!* WOW!
Jag erkänner. Jag var lite för hård mot den här låten i Örnsköldsvik. Kallade den för alltför lik Stay the Night. Tyckte den var lite förutsägbar. Älskade bandet och numret, men var skeptisk mot Blame it on the Disco.
Där är jag inte längre. A) Varför skulle jag ha någonting emot att en låt är för lik en av de bästa låtar som tävlat i Melodifestivalens historia? B) varför skulle INTE Alcazar komma tillbaka med en låt som var en rak uppföljare till Stay the Night, då de ju aldrig sedan den lyckats följa upp med en lika stor hit (och det fanns inget liknande på skivan som följde efter den succén)? och C) Varför har jag plötsligt börjat bli skeptisk till sådanan här tre underbara minuter som är mera en fanfar än en låt, när jag alltid dyrkat dem som tex i fallet Temple of Love?
Nä, numera går Blame it on the Disco varm i mina lurar på gym och morgonpromenader. Jag smyg-gör lite koreografi när ingen ser då jag mickrar min mat på jobbet och jag dyrkar ”klapp klapp wow”-passagen i låten som en av mina absoluta favoritbryggor i festivalen nå’nsin.
Någon sa att ”om Stay the Night var en låt skriven av folk som lyssnat mycket på klassisk disco så är Blame it on the Disco en låt som lyssnat mycket på Alcazar”. Well, AMEN. Det duger för mig.
Om de vinner? Nä, det är klart de inte gör. Men det kommer gå bra och är det verkligen primärt Alcazars mål med att vara med i festivalen (att vinna)? Är inte det bara att vara 100% Melodifestival/party/underbara/härliga? För den tävlingen vinner de alltid.
