Ni är för lata, TV4!

Igår avslutades den kanske segaste (och mest förutsägbara) Idol-säsongen sedan programmet startades av TV4 i Sverige, och i kväll avslutas (nä, nästa veckas duettprogram som bara är en ursäkt för de medverkanden att själva kränga sin senaste singel tänker jag ignorera lika mycket här som jag kommer göra det på TV) den klart mest meningslösa upplagan av TV4s supersuccé Så Mycket Bättre.

Visst, jag vet att programmet i år har haft precis den uppsättning av artister som tidningarnas musikjournalister saknade när Melodifestivalen presenterade sitt startfält häromveckan; 80- och 90-talsgiganter som Titiyo, Bo Kasper och Ebbot, som så klart väljer en veckas mys på Gotland framför att tvingas tävla med sin musik i någon ishall (och som bäst ta sig till andra chansen). Och visst, det har varit några trevliga personliga porträtt vi serverats de senaste sju veckorna, där till exempel Ken Ring fick halva Sverige att ändra uppfattning om honom. Att programmets tittarsiffror legat i snitt 200 000 tittare lägre än i fjol (runt 1 600 000) är kanske inte heller något jätteproblem i dagens TV-klimat.

Nä, det stora problemet är att programmet, till skillnad från tidigare år, inte genererat några riktiga hits.

Jo, alla Agnes bidrag har varit uppe och vänt på iTunes-listan, och både Titiyo och Bo Kaspers har prickat in varsin liten fullträff, men det är långt ifrån tidigare år när September, Laleh och Darin låg med alla sina bidrag som ett pärlband på nämnda lista och Sverigetoppen och Spotifys mest spelade hade Så Mycket Bättre-feber.

Anledningen? Att TV4, precis som med Idol och med alla sina andra succéer, varit så fruktansvärt lata!

Linus Fremin skrev i går på (utmärkta) nya, svenska TV-sidan TV-dags, en fantastisk artikel om hur TV4 sumpat bort musiktävlings-format efter musiktävlings-format, för att slutligen desperat plocka tillbaka Idol – utan att ändra minsta, lilla detalj (läs den här). Samma sak gäller för Så Mycket Bättre.

Istället för att ta sig en funderar på vad kärnan i Så Mycket Bättre är – friktionen mellan att helt olika artister ”tvingas” ta sig an andra genrer, stilar och artisteri och göra det till sitt eget – så har man lutat sig tillbaka och gjort samma program som första säsongen i fyra år: Man är kvar i samma hus på Gotland (varför?), man har övervägande manliga artister (varför?) och man har ”en pop-artist, en rap-artist och sen fyller vi på med så mycket credd vi kan få”.

Framförallt det sistnämnda är det som jag tror i år har genererat så lite engagemang för programmet i allmänhet och för låtarna i synnerhet.

Det är absolut inget fel på artisterna på pappret, det ska sägas direkt. Alla är perfekta för programmet. Problemet är att TV4 varit för lata för att inse att det är kombinationen av artister som kittlar och som ger programmet spänst – inte namnen i sig. Det finns inte en gnutta spänning att höra Lill Lindfors göra en Bo Kasper-låt (eller tvärt om) – det är nämligen en superförväntad cover som man direkt känner kunde hänt även utan programmet. Samma sak gäller när Titiyo gör en Soundtrack of Our Lives cover eller att Ebbot tolkar Nationalteatern. Totalt ospännande. Möjligen är det minimalt intressant vad de valt för låt – men även här anar man TV4s lathet och att någon i bakgrunden väst: Plocka hitsen! Folk vill höra de stora hitsen i ny tappning! Gör det lätt! Var lat!

Resultatet blir att Agnes är den enda som känns intressant hits-mässigt, eftersom hennes kommersiella pop-versioner överraskar och är något nytt: ”Va, Hanna från Arlöv som popballad? Flowers som nittiotals-dance!??” Samma sak hade kunnat hända med Ken om han inte valt att göra om varenda låt till oigenkännlighet (kan vara okej) utan att ta någon som helst hänsyn till vad originalet handlar om eller har för känsla (inte okej). Och givetvis borde TV4 inte bara släppt Ulf Dageby när de fått hans underskrift och låtit honom göra karaoke-versioner av ALLA de låtar han fick i knät. Han skulle så klart gjort proggversioner av Agnes, Lill och Ken. Tänk vad underbart det hade varit!

Men TV4 är för lata. De tänker att allting ordnar sig bara det ser ut som tidigare år. De tror vi tittare kommer köpa vad som helst bara det är ungefär samma som förut. Bara de får med de bästa namnen på sin drömlista (klart det finns en sån, med typ Robyn, Mauro, Hellström, Gessle, Jocke Berg, ABBA-tjejerna) så struntar de i hur de kombineras. Har något toppnamn ett krav på ”likvärdiga” artister, struntar man i att programmet blir ointressant och segt som tuggummi.

Ingen verkar minnas att det var när Laleh gjorde Lena Ph, när September gjorde Petter och Eldkvarn eller när Darin gjorde Olle Ljungström som magi och megahits uppstod. Varför ser man inte att det är DÄR programmets potential ligger? För att man är för lata för att tänka. Man tänker bara: En popstjärna måste med för det genererar hits. Inte varför det genererar hits. Inte varför det får oss att titta.

Tänk om någon till exempel tryckt in Kikki Danielsson i år istället för Dagerby? Credden skulle såklart sjunkit med raketfart, men tänk att få höra Kens version av ”Vi låser dörren in till damernas” och Bo Kaspers (som gjorde sin bästa låt i år när han tvingades ta sig an en låt från något han bespottat så som en IDOL-ARTIST) göra Bra Vibrationer? Det hade blivit hits. Eller tänk om Bo istället hetat Christer Sjögren och Ebbot fått göra en syra-frätande rockdänga av Blue Hawaii?

Jo, tack. Jag vet att båda dessa har schlageranknytning – men jag valde dem här för att A) de har en historia att berätta och B) de har en skatt av (om än bonnigt folkliga och ocreddiga) låtar större än Joakim von Anka. Melodifestivalen har inte med saken att göra här, jag är säker på där finns andra lika ocreddiga namn att hämta som inte Christer ringt ännu.

Ska Mello ändå nämnas så kan man ju säga att där SVT kritiserats för att ta stora steg bakåt med Melodifestivalen 2014, tänker få på att anledningen till att det känns så är att man utvecklas så enormt från år till år. Att 2005 – året då Agnes vann Idol – känns som stenåldern och därför så lätt att raljera över när det dyker upp artister därifrån. I Så Mycket Bättre är Agnes fortfarande det unga, fräscha…

Nä, precis som Linus Fremin gör med Idol i sin artikel, så hoppas jag att TV4 kryper tillbaka till ritbordet och vågar tänka om lite till nästa års Så Mycket Bättre. Att man vågar hitta ett hus på typ Österlen, stoppa in 4-5 kvinnor och 2-3 män – och att man framförallt tittar på vilka genrer man har före vilka namn man har.  Det räcker inte med att EN artist får står för krockarna TV4, det måste vara fler – även om det sker på bekostnad av credd och allmänt, respektfullt idolkramande deltagarna emellan.

Eller allra, allra helst, vill jag att TV4 att de överraskar mig med något HELT nytt moment eller tänk i programmet. Något jag absolut inte skulle komma på här en förmiddag i december, men som skulle limma fast mig vid TVn varje lördag nästa höst. Då hade jag varit villig att ta tillbaka min utmärkelse av TV4 som Sveriges lataste kanal.

Tills dess får vi nöja oss med nya Let’s Dance (samma jury/programledare/upplägg som i fjol), Fångarna på Fortet, Farmen och inte minst att sista programmet av Så Mycket Bättre i kväll som, som nästan alla program tidigare i år, bara genererar en låt man vill köpa dagen efter.

Gissa vem som gör den?

Min ledtråd: ”Åh, shiiiiiiiiiiiiiit asså!”