I kväll är det dags för det tredje avsnittet av Så mycket bättre – och det får bli en ren Ken-fest!
För som vanligt skriver Schlagerprofilerna ett litet omdöme inför programmet om programmet – men skillnaden är att denna vecka är det Ken (Olausson – inte Ring) som tagit över tangentbordet, och musiksmaken och betygen kanske därför är lite annorlunda mot de föregående två avsnitten/veckornas. Vad som fortfarande gäller är dock: Vill bli överraskade i kväll ska ni sluta läsa NU!!
Då kör vi. Det börjar med frukostmys och ett dåligt besked för Titiyo. Tyvärr har hennes pappa blivit sjuk och hon tvingas lämna programmet för en dag – en dag som alltså tillhör Ken (Ring – inte Olausson). Skandalernas man. Honomfob enligt senaste tidens rykten (läs till exempel Ronnys inlägg här). Upphovsman till över 600 låtar. Och såklart en utmaning låtmässigt för de flesta. Till exempel säger Bo Kasper att han aldrig någonsin lyssnat på hiphop… Det är dessutom en utmaning för undertecknad som kan ca en låt av Ring och därför inte har en aning om huruvida följande låtar är bättre eller sämre än originalen (men jag har gjort ett försök nedan).
Annars blir det en ganska ovanlig dag för programmet. Mycket känslor. Många starka historier. Många tårar. Inga direkta aktiviteter (Lindfors, Agnes och Ken går och handlar och Ring frågar Lill om hon tänker mycket på döden när hon är så gammal…) utan mest häng i solen och grillande av bananer. Och mys. Massa mys (dock är Agnes den enda som vågar ifrågasätta texten om att våldta Madeleine – kudos Agnes). Och en Ulf Dagerby som mamma-dansar till Dr Dre…
Är det förresten bara jag som får känslan av att programmet är lite tråkigare i år just för att personerna är så himla lika och trivsamma tillsammans? Sug på den så går vi över till låtarna…
Ulf Dagerby – Jag minns ljudet från igår 2
Nationalteater-mannen fortsätter på sitt elektroniska spår som om han vore proggens egna Giorgio Moroder. Det här är kanske hans bästa insats hittills i programserien (säger kanske inte så mycket) eftersom den känns lite Nationalteatern-politiskt upprörd korsat med 80-talets Adolphson & Falk.
Lill Lindfors – Mamma 1
Låten som kanske är den som de flesta av oss känner till med Ken hamnar alltså i händerna på La Lindfors (efter ett tips från hennes dotter….som väl förmodligen också bara kände till just den). Tyvärr distanserar hon sig lite från texten genom att ändra ”jag” till ”han”, och allt känns helt enkelt mindre äkta och berörande i denna bossa-takt. Eller så är det bara jag som föredrar det enda original jag känner till i kväll…för alla runt bordet blir så berörda att programmet får stoppa upp när dess huvudperson måste ut och gråta ett varv på gräsmattan.
Agnes – Nu måste vi dra 3
Klart Agnes plockar en låt om att lämna småstaden för city (hon sjunger till och med on Lilla Paris = Vänersborg). Produktionen är förhållandevis tung (oh well…i sammanhanget) ”Robyn-elektro”, och en bit i från den snällare ljudbilden vi är vana vid från Veritas-Agnes. Entonigt. Modernt. Dansant. Och garanterat ännu en hög placering på iTunes-listan och flitigt strömmat på Spotify.
Bo Kasper – Jag skriver för er 1
Vocodad country med smålånad slinga från versen till En Vouges Free Your Mind som lämnar mig totalt oberörd. Det förvånar mig inte att Bosse K måste fråga Ken Ring om vad en del av orden i texten betyder efteråt…
Titiyo – Själen av en vän 4
Efter kvällens mest känslomässiga stund (och förklaring av vad låten handlar om) leverar Titiyo kvällens starkaste framförande. Ingen får fram Kens texter lika snyggt som Titiyo i kväll när hon gör en otroligt vacker och avskalad ballad omskriven och riktad till dess upphovsman. Den innehåller dessutom en riktigt snygg sampling av originalet. Lär ohotat bli Titiyos största framgång hittills på listorna efter programmet i år.
Ebbot – Allan Ballan 2
”No more tears” säger Ebbot och sjunger en låt som innehåller rader som ”Ställ dig upp – som en bånge i brallan!” (en låt som ”INGEN kan ha hört” enligt Ken själv). Han gör den till en sorts märklig surfrockstango av den sort som brukar dyka upp i nyckelscener i Tarantino-filmer. Mera märkligt och kul än bra, kanske… Men förmodligen en nödvändighet för att programmet ska skicka i väg sin publik med ett leende på läpparna efter kvällens snörvel-fest.
Det var det. Nästa vecka är det Titiyos låtar som skall sjungas – och redan i trailern i slutet ser man att Agnes kommer tolka….Flowers!
Tänk vad kul det hade varit om man slängt in en Linda Bengtzing i detta gänget,, Dageby eller Ebbot sjunger Alla flickor! 😉
Håller med helt! Det är ju i sådana krockar som den riktiga magin med programmet uppstår.