Lugn låt. Lugnt nummer.
Erik startar med gitarr på catwalken medan Tone står på scen. Halvvägs in i låten förenas de vid ett mick-stativ som delar sig som två bockhorn i toppen. Allt avslutas framme vid scenkanten med mick i hand.
Allt här är väldigt snyggt. Sången. Låten. Artisterna (inte minst). Det finns liksom egentligen inget att klaga på…mer än att det händer absolut ingenting på tre minuter.
Det startar på ett sätt, och när det går i land tre minuter senare (och man känner att här kommer den där Sportradiojingeln ”MÅL!” passa perfekt och man förväntar sig att få höra att Öster gjort mål mot Mjällby) så låter det precis likadant.
Trevligt, kompetent och ofarligt som sex med någon man hängt med i tio år. Men inget som får dig att se stjärnor och jubla hela vägen hem på morgonen.
Det betyder dock inte att detta är chanslöst. Inte alls. Jason Mras sålde ju en del.
Uppdatering: I rep nummer två är redan renhornsmikrofonen bortplockad.
Uppdatering 2: Det här är väldigt mycket ”a young couples Anything But You med Andersson & Gibson från 2007″
