Antons nummer bygger mycket på ljus och på dans. Kanske inte helt oväntat.
Första halvan presenterar han sig mest för publiken, ensam på scen, flirtande med kameran, men i andra halvan av låten dyker Robin och Daniel (ni ska veta vilka de är vid det här laget om ni hängt med några år) upp och det blir snygg, cool, dans.
Första repet är det mycket hitta kamera och sätta steg, men det vi hör av Antons sång (sjunga är ju det enda man inte sett honom göra på en MF-scen) låter bra.
Låten då? Jo, som jag skrev i går så gillar jag den massa. Det är en sval, RnB-blingad elektrouppdatering av festivalens karaktäristiska danspop. Kempe en bra bit från Manboy.
MEN om svenskarna föredrar sofistikation och snygga ”Ah-Oh”-slingor som liksom smyger sig på dig återstår kanske att se. Det är helt klart en låt som växer för varje lyssning…
MEN samtidigt. Jävlar i min låda. FAN vad det här är VM i kameraknullande. Tittar man en stund på monitorn som visar hur det här ser ut i TV istället för hur det ser ut på scen så blir man fan generad som sjuttiotalist-farbror. Den där killen har karisma så det räcker för ett mindre land.
Och ja, då ignorerar jag lätt att det är MYCKET röst inspelat på band här. För det är det.
Uppdatering: Anton och hans polare håller själva upp sina scenkläder – snygg kavaj med glansiga ärmar och ett kort tygstycke det ska bli byxor av – efter genomfört rep (en ära som alltid brukar hamna hos pressfolk och som görs för att man ska se hur de funkar i ljuset).
”- Är det shorts, Anton?” ropar Danny (programledaren har sett alla repen som hans Amazing-polare genomfört)
”-Självklart!” svarar Anton. ”Shorts! Tighta som FAN! Schlager!”
Uppdatering 2: Vår vän Kris – som bloggar HÄR – lyckas lista ut vilken låt somBegging påminner om: Taio Cruz Dynamite!
