Så har vi då hela startfältet klart för MF 2014! Och låt mig gissa: Utan att ha läst en rad av vad annan media skrivit idag, så har jag svårt att tro att Markus ”Lika spännande som Grevinnan & betjänten” Larsson i Aftonbladet, Anders ”Schlager-SM trampar på i gamla spår” Nunstedt i Expressen, Hanna ”ett schlagerns lite sömniga Mästarnas mästare” Fahl i DN eller Johan ”ett rekordsvagt startfält” Lindqvist (alla citat efter första presentationsomgången) är speciellt mycket gladare än i tisdags…
Jag vill redan här i början säga att det här inte är en krönika som spottar på de fyra namnen ovan, eller på någon annan som är besviken på de 32 artister som SVT presenterat. Tvärtom. De fyra ovan hör till exempel till mina musikjournalistfavoriter, är personer jag har stor respekt för och jag har faktiskt sett flera av dem (fast de skulle nog aldrig erkänna det) både jubla och gråta över MF-resultat. Att då som fan av tävlingen twitterstorma över att de ”hatar tävlingen och därför alltid är negativa” på grund av deras åsikter om startfältet är lika löjligt som att tro att bara för jag älskar tävlingen så är jag alltid positiv. Det är jag inte.
Jag försöker däremot tänka lite annorlunda.
Men visst. Det är inte svårt att förstå gänget ovan om man, som Johan till exempel gör i GP, tänker att Martin Stenmarck, Janet Leon, Yohio, Sanna, Bengtzing och Anton Ewald är ”upprepningar”, att okända namn som Outrigger och Linus Svenning är ”YouTube-skrapet” eller att Oscar Zia, JEM, Mahan Moin och Elisa är ”profitering på andra kanalers talangprogram” (min favoritkategori att fnissa åt). Om man längtar efter en indie-darling som Anna Järvinen eller Jay-Jay Johansen, den vanligt förekommande åttiotalsåterkomsten från ”Listan” som DiLeva, Eric Gadd eller Niklas Strömstedt eller bara något tokroligt som Björn Ranelid eller Ravaillacs som vi vant oss med på senare tid så är ju 2014 helt klart inte året.
Att unga artister som Zara Larsson (med managern Idol-Laila i ryggen) säger att hon inte kan tänka sig MF före hon fyllt 50 och gjort minst två Beyonce-liknande turnéer, eller att karriärerna för grymma brudar som Agnes, Sarah Dawn Finer och Lisa Nilsson tuffar på hur bra som helst utan att de behöver tävla med musik inför 3,5 miljoner tittare hjälper ju inte till heller om man vill hitta sådana namn i listan.
Ett återförenat Alcazar är ju (hur mycket man än älskar dem) inte lika spännande som ett återförenat Army of Lovers (så länge inte Annika-Fiore eller Magnus Carlsson kastats in som La Camilla) och återkomsten av förra årets två största (icke vinnande) akter Anton Ewald och Yohio smäller ju inte lika hårt som tex 2012 års battle mellan Loreen och Danny (fast de borde ju också förresten vara ”profitering på andra kanalers talangprogram” när jag tänker efter) eller 2008s Charlotte vs Carola (hmmmm – a.k.a ”upprepningar”).
Men visst. Tänker man sådär så är såklart 2014 helt rökt.
(på pappret – jag skrev ju i tisdags att jag vet/tror stenhårt på att årets låtar är bättre än på bra mycket länge, men jag tänkte lägga dessa fakta åt sidan en liten, liten stund till, det är ju information som de flesta andra inte har)
Om man dessutom, som TTs Carl Cato sa i SVTs websändning, hade hoppats på en total nystart för Melodifestivalen 2014, en ny, utstakad riktning mot 2020, är man såklart besviken. Om man hoppats att det gamla konceptet skulle dött med Loreens vinst och ESC i Malmö, och något sprillans nytt uttryck nu skulle uppstå ur askan som en fågel Fenix, ja då är ju det här inte alls vad man tänkt sig.
Jag försöker däremot tänka lite annorlunda.
1: De största namnen på pappret ifjol (förutom nämnda Järvinen, Jay-Jay och Army of Lovers) var Ulrik Munther och David Lindgren. I viss mån Ralf Gyllenhammar och Louise Hoffsten. Var det verkligen roligare?
2: Största hitsen i år kom från Behrang Miri, Anton Ewald, Yohio och Robin Stjernberg (You är den MF-singel som sålt bäst genom tiderna i Sverige förutom Euphoria) – alltså, om man vill vara lite rolig, ”två YouTube-skrap, en profitering och en Kulturhus-skandal”. Det var svårt att förutse.
3: 2013 lockade flera tittare än någon Melodifestival tidigare och slog alla möjliga rekord varenda vecka. Det var en fullständigt makalös TV-succé utan motstycke, men…
4: …samtidigt så engagerade låtarna/artisterna inte tittarna nämnvärt (de flesta verkade vara där för Gina & Danny och för att ladda inför Sverige-ESC med Petra) och de röstade därför mindre än någonsin. Detta är alltså inte ett problem för att Telia/SVT fick mindre pengar – detta är ett problem för att artisterna/låtarna inte engagerade tittarna att välja bästa låten till ESC.
Jag försöker därför tänka lite annorlunda när jag ser årets startfält. Jag väljer att inte se det här som att ”de stora namnen nobbar Melodifestivalen” och jag tänker blunda stenhårt för frisparken att 6-7 av artisterna har koppling till Melodifestivalen 2005 och att festivalen därför regregerar 2014.
Jag försöker tänka lite annorlunda och i stället se det som att SVT gjort något så otroligt otrendigt som att gå den folkliga vägen 2014. Att det här är en medveten strategi och inte ett konstnärligt misslyckande. Istället för att vrida in och ut på sig själv för att hitta artister som kan skapa rubriker (Birro! Läckberg! Flinck! Ranelid! Dorsin! La Camilla!), för att försöka få in hits på P3, eller för att övertala internationella låtskrivare att skicka något från skrivbordslådan har SVT gjort något så allmänt bespottat som att ge de människor som älskat den här varianten av tävlingen i över ett decennium precis det de vill ha: Folkliga artister blandat med talangtävlingarnas stjärnskott mixat med helt okända nya talanger för svenska folket att hissa eller dissa.
Jag försöker tänka att man helt enkelt lyssnat på låtarna och tänkt: Fan, om vi inte skulle ta och plocka in de 32 bästa låtarna i år och blunda för att det står Clamp & Bengtzing istället för Laleh & Say Lou Lou eller BobbyLjunggren & Fredrik Kempe istället för Vincent Pontare & Max Martin. Att man tänkt mera ”Garbo i Sundbyberg” än ”Debaser Medis” och att man tänkt att festivalen återigen ska generera de hits som spelas i landsortens schlagerbarer, sjungs som karaoke på möhippor och som år ifrån nu vevas i tvivelaktiga hitsmedlyn av showgrupper på firmafester. Man har tänkt att det har saknats de senaste åren, men att nu är det tillbaka (”with a vengeance”). Och där det dessutom som grädde på moset finns en handfull låtar som kan gå bra på riktigt i Eurovision – om så artisten är debutant eller varit med sju gånger innan i Melodifestivalen. Ja, kanske är alla veteranerna med just för att de alla äntligen har ”den där låten” som kommer att vinna i Köpenhamn?
Jag försöker tänka så.
Och då har vi en Eurovision vinnare och två tidigare Melodifestivalvinnare i 2014s upplaga. Vi har tävlingens två absolut mest framgångsrika namn vad gäller att gå till final (Sanna & Bengtzing har som bekant aldrig missat en finalplats) 2014. Vi har ett battle mellan MF2013s två största flickidoler i tävlingen 2014. Vi har gruppen som i mångt och mycket symboliserar den moderna tidens Melodifestival 2014. Och vi har mer rock än någonsin (rocken är ju folkligare än schlagern i Sverige) 2014. Vi har också en Ted Gärdestad-stipendiat, en Åkerström, två nittiotalsgiganter, en talangtävlingsfavorit, en dansbandsdrottning och, tja, en Shirley Clamp 2014.
Jag har full förståelse över att media tycker årets startfält ser tokmossigt ut på pappret. Jag kommer kanske få pudla sönder mig när jag hör låtarna i februari och märker att mossa börjat växa på Christer Björkmans fleecejacka, och jag friskriver mig här och nu så jag kan få vara den som står längst fram 2015 och skriker om att det behövs något helt nytt och att man kanske bör snegla mot det som hände med den interna uttagningen i Estland efter ”lök-männen”. Så kan det bli. Någonstans vill jag ju också såklart helst ha 50%-bred-schlager-extas-möter-50%-Way-Out-West-och-det-vassaste-Sverige-har-att-erbjuda-som-tillsammans-ger-en-Eurovisionvinst varje år. Man får ju drömma också.
Men just nu väljer jag att vara superpepp med full övertygelse om att det här kommer bli den största schlagerfesten för alla bögar, barn och brudar-med-boa som saknat det rejäla party tävlingen var för dem runt 2004-2009.
Jag försöker bara tänka lite annorlunda.
Vaaa fick du inte va med i juryn i år Ken, senaste åren har du ju alltid hört låtarna. Var det Ronnys tur i år eller blev ni lämnade helt ute i kylan? Måste kännas ovant, in a good or bad way?
För oss läsare kanske det innebär mer silly-season spekulationer om pot. vinnarlåtar utan att du riskerar att bryta mot ditt kilometerlånga sekretesskontrakt? Hoppas.
Ledsen att göra dig besviken, men jag satt i juryn i år igen. Det blev offentligt idag. Vi väljer ju som bekant inte alla låtar, dock. Och jag lovar att jag kan spekulera vilt i vilket fall! Tycker du jag gjort det dåligt de senaste åren alltså? Då är det mera jag som måste skärpa mig!!
Tjena Ken
Jag har den yttersta respekt för vad du skriver och faktiskt även så när det gäller de ovan nämnda namnen på div andra tidningar.
Vad jag inte kan förstå är, hur kan dessa sitta och skriva ut en massa dravel innan man ens hört någon av låtarna? Om man inte suttit med i uttagningsjuryn dvs.
Det är ju faktiskt låten som tävlar?
visst är det ett nummer det håller jag med om, men att dissa allt innan är ganska korkat.
Förra årets startfält var väl kul med ”nya” artister, samt gamla som aldrig varit med förut, men var låtarna och finalen så himla bra för det? Det var ju inte en final i 2009 års anda direkt.. där mer eller mindre alla låtar var superbra och jag kände jag kunde ha vilken artist som helst som vinnare.
Jag är faktiskt glad över de artister som finns med, även att återse Alcazar, Shirley, Sanna och ”gamla” gänget, visst kanske jag saknar vissa namn som jag skulle vilja se igen. Nanne & OMT, Magnus Carlsson, Sarah D-F… men man kan ju inte få allt.
Själv så försöker jag att låta bli och läsa vad, i min mening dessa bitter herrar på EX & AF skriver och uttalar sig om.. för jag undrar.. vad vill dom ha? vad söker dom efter?
Vissa artister vill inte vara med i MF och det har jag full respekt för, det är ju inte lag på att dom ska vara med.
Vissa låtar från förr om åren håller och spelas än idag och vissa låtar från vissa år har ett liv långt under det året det var med.
Tänk på att vissa länder som UK inte ens har en uttagning… vi har ju i allafall 32 låtar, det kanske Herrarna & Damerna tänka på
Hoppas det kan bli ett riktigt bra MF år, och kör hårt ni båda.
Det är riktigt kul att följa er.
lycka till
kram
Tjena Uffe! Tack för all snäll feedback. Vi lovar köra precis lika hårt som vi brukar. det är ju faktiskt första året när bloggen ser ut såhär, så det ska bli extra skoj!
Jag tror alla musikjournalister på AB/Expressen är fullt medvetna om att det är låtarna som tävlar och att det bara är listan med namn de pratar om här (både Markus, Hanna och Anders Nunstedt nämnde detta i tisdags – jag har inte hunnit läsa AB/Expressen idag) och vad jag ville med min krönika ovan var att säga att jag håller med om att man KAN säga att det är ett steg tillbaka, att artisterna innehåller få namn som känns ”oj, vad ska HEN hitta på i MF!” (långt färre än på länge…kanske någonsin) och att det inte är fel eller att man behöver vara sur/negativ/inte kunna eller inte gilla tävlingen för att man tycker så. Jag ville också säga att man KAN se det från ett helt annat håll. MEN att det folkliga, bekanta, förväntade KAN vara en medveten strategi (och inte ett misslyckande) likväl som motsatsen och att man kan se listan från det hållet också. Jag tror däremot man gör sig själv en otjänst om man inte försöker förstå att man kan se det från två olika håll.
Sen tror jag att både jag och Ronny och alla på kvällstidningarna kommer få anledning att både hissa och dissa när vi väl sett nummer och (framförallt) hört låtarna.
Men inget handlar om det idag. Idag spekulerar vi bara. Och ser saker på olika sätt.
Kram /Ken
Gokväll!
Jag fattade och förstod hur du menade på olika håll.
Vad jag menade med dina andra kollegor är att det är precis samma tugg varje år.. Alltid samma negativa att det är inte bra, det är samma, det är inte lika bra, samma gamla skåpmat m.m (man kan se det på flera olika sätt) Vilket man inte kan säga om er 2. Ni brukar ha en mera nyanserad syn på vad ni skriver.
Men å andra sidan så har ni vad jag tror ett gemensamt intresse i MF och har haft i flera år.
Nu får vi se vad det kan bli av detta och hoppas att det som CB sagt tidigare att det är ett mkt hittigt år..
Om det är så, hoppas man att vi kan få 10 låtar i en final där 10 låtar kan vara en vinnare 😉
sköt om dig och ha en trevlig helg
kram
Att som musikjournalist på dessa tidningar hör det väl till att skriva sådana kommentarer om startfältet. Har de någonsin hyllat ett startfält tidigare? I så fall måste det nog ses som tjänstefel.
Fast det var just sådana kommentarer jag tycker är så tråkiga. Klart alla skriver vad de tycker och inte något de måste. Dessutom är det ju en del av dramaturgin att bli mer och mer positiv! Den här krönikan var mera en påminnelse om att man kan se allting ur olika perspektiv – och det känns som jag skrev samma sak, fast HELT tvärt om, i fjol när schlagerfansen saknade alla i det gamla gardet.
Jo, de tycker nog som de skriver, men det känns som om vissa krönikörer tar fram sågen med ett leende på läpparna när de levererar sina slagfärdiga kommentarer,
Jag vill också tacka för en bra blogg! Sedan är jag positiv efter att artister och låtskrivare presenterats. Att det verkar vara mindre fokus på att få med creddiga artister och att bekanta MF-namn åter får vara med tycker jag är en bra utveckling.