Efter att ha sett klippet från repetitionerna av FO&O:s nummer Gotta Thing About You så slår det en att koreografin är en smula maxad. Till och med lite överkoreograferat, inte sant? Därför tar vi en liten stund att ”hylla” andra bidrag genom åren som klämt in lite för många rörelser under tre minuter. Here we go!
5. Som om himlen brann- Lizette & Bizazz
Lite kluvet att ha med denna. Dels är Lizette trygg i sina rörelser och levererar numret bra med Bizazz, och dels var väl detta en föregångare för vad som, långt senare visserligen, skulle bli Mello-praxis, att ha med sig ett tjog dansare på scenen. Men fan, Bizazz bisarra hoppsa-stegs-dans, armviftande och totala vilja att ta över fokus är skäl nog att inkludera på listan.
4. Etymon – Sonja Alden (då Sonya)
Den här härliga schlagern med hunkig kvartett som omgärdar en Sonja i ständig rörelse. Resultatet blir flåsigt värre, och även om sköna Sonja sätter tonerna rätt bra så klarar de körande dansarna den uppgiften betydligt sämre.
3. Bilder av dig – Ai
Aj aj aj. Den här härliga tjejfemman bjöd oss visserligen på en liten Stephan Berg-skriven popkaramell 1999. Dessvärre var koreografin extremt styltig och oharmonisk. Det är mycket märkliga armrörelser och hoppsa-steg, och man vet inte alls vart man ska rikta blicken under de tre minutrarna. Och kan vi kommentera att alla fem mer har en look av att sitta i en telefonväxel och säga ”Via Direkt, kan jag hjälpa till med någonting?”, än att stå på en Mello-scen…
2. Last to Know – Excellence
Alltså vi älskar ju både den här låten och framträdandet. Men koreografin känns inte helt rätt. Popkvintetten hade verkligen gått all in när det gäller kläder och hår, och var schlager-realness på alla sätt. När man då slängde åt dem en hysterisk koreografi med allehanda märkliga formationer så blev det lite väl over the top. Just ögonblicket där dom står på trappan och gör ”vrida-om-nyckeln-i-ett-lås”- rörelsen på rad efter varandra är kanske ett av de mest minnesvärda från 2002.
1. Pame – Daniel Mitsigioannis
Vi vet inte vad Pame betyder men det borde rimligtvis stå för TRAINWRECK. Schlagerprofilerna drar alltid ett och annat Pame-skämt när vi träffar upphovsmannen Fredrik Kempe. Inte för att den här dålig, det är verkligen en klassiskt enkel ”slutet-av-2000-talet-schlager” med många härliga moment.
Men numret! NUMRET!
Stackars Micke Blomberg, Martin Kagemark och Lars Hägglund med Kör-Annorna sliter som djur för att ta varenda steg och sätta de där urfåniga höftvickningarna i refrängen.
Och det där fatta-micken-med-båda-händerna-greppet som att man ber en bön!
Och dom där sparkarna ut i luften och snurra benet i luften!
Och som grädde på moset hade alla fem dansare klätts i illasittande beiga pojkscoutskläder!
Åhh vilken nostalgi!! Mer sånt här älskade Schlagerprofiler! Och ja, dem två sista är definitivt låten pålagd i efterhand, Exellence lät absolut inte sådär bra live men oj vad jag tyckte om deras kläder och hår.
Åh, jag älskar såna här listor! Kul med gammal mello-nostalgi, tack för det! Men de två sista låtarna måste ju ha haft inspelningen pålagd på liveframträdandet? Speciellt Excellence minns jag å det bestämdaste att det INTE lät sådär bra live… 😉