På tåget hem från Göteborg slog det mig: Resultatet i lördags var väldigt bra för mig och de bidrag och artister jag brinner för i Melodifestivalen.
Av två anledningar.
Att veteranen Jessica Andersson seglade vidare med sin halvljumma ballad var kanske inte så kul i lördags, men det är kalas för kommande år. I alla fall för oss som gillar våra årliga schlagerveteransinslag. Efter år av schlagerdamfall (Shirley Clamp 2009 och 2014, Charlotte Perrelli 2012 och Linda Bengtzing 2014) så vände trenden. Det finns fortfarande kärlek ute i Sverige för dessa artister och nu behöver vi inte alls ta för givet att de faller mot unga förmågor.
Och Jessica är ju verkligen ingen Sanna som klarat sig till final gång på gång. Hon har snarare fått göra sina hundår i schlagern med femteplatser och Andra Chansen-turer. Så nu hoppas jag att Charlotte grabbade tag i luren i lördags och messade Kempe om att redan nu börja penna på comebacken 2016. Vi behöver ju dessa schlagerdivor i Melodifestivalen. Och nu tror jag att flera av dem såg ett hopp om ny tävlan tändas.
En annan sak jag gläder mig åt är Dolly Styles AC-biljett. Än en gång seglade trallvänlig flickpop till AC och jag fick ett Caracola för 2010-talet. Vågar jag hoppas att Björkman nu i fortsättningen skriver upp minst ett tjejpopband som ett givet inslag i tävlingen varje år? Jag säger: Timoteij, fatta era flöjter och dragspel och låt G:son & Boström eller Bröderna Eurén skriva en riktig jävla poppig eurodänga. Jo, jag vet att ni nu gör organisk pop men I´m sorry, med det greppet kommer aldrig vinna Melodifestivalen.
Nu ser jag fram emot deltävling två där vi spär ut finalstartfältet med lite klassisk uptemposchlager och en glad reality-duo som gör en dänga som garanterat kommer att ligga högt på Spotify så snart den släpps. Och fina darkhorsen Mariette får gärna utmana dem.
